Träningsfeministen

Hej!

 

Jag startade den här bloggen mitt i en för mig känslomässig svacka. Jag började på ett nytt jobb i mitten av augusti och jag har äntligen erkänt för mig själv att starten har varit allt annat än vad en kan önska sig när en byter jobb. Eftersom att jobbet är en stor del av livet så är det klart att hela mitt mående och livet runt omkring har påverkats. Träningen inkluderad. Det har inneburit en period av omformulerade mål och att gå från att vara prestationsinriktad till att försöka vara i träningen och gå på känsla. Det har för mig varit jobbigt. Jag får nämligen kickar av att kunna dra av allt tyngre vikter. Att känna att kroppen inte har orken är tufft och tar även på psyket. Mitt immunförsvar har varit sänkt, hela min kropp har skrikit av trötthet och jag har först den här veckan bestämt mig för hur min plan för träningen ska se ut framöver. I tisdags träffade jag min PT för uppföljning och nytt upplägg utifrån mina tankar och hans respons till dem och jag gick därifrån fylld av ny energi och pepp.

 

Den här träningshösten ska jag fokusera mer på min överkroppsstyrka. Målsättningar:

- Bänka min kroppsvikt (ca 70 kg)

- Dra upp mig i en chin (bred alltså)

- Våga kicka mig upp till handstående på raka armar mot vägg

 

Ovan konkreta målsättningar gör mig väldigt motiverad och jag vet vad planen är. Jag kommer samtidigt att fortsätta med de andra lyften, alltså knäböj, marklyft, frontböj och tyngdlyftningen men fokuset läggs mer åt ovan. Jag har lagt cardion på hyllan lite och kommer fokusera på styrka för att jobba mot målen styrkeutveckling. Det här känns fantastiskt bra. 

 

Min PT har för övrigt följt mig sedan jag började träna tung styrketräning i april 2014. Det var faktiskt han som fick in mig på just den träningsformen. Jag är oerhört tacksam för hans hjälp med att ta mig mot ett starkare jag. Jag ska sätta mig ner och skriva ett bakgrundsinlägg så att ni får läsa om mina drivkrafter bakom, vad som motiverar mig, vad som gör mig glad kopplat till träningen.